Nu bloggar jag
Jag får inte blogga eftersom pöjken tycker detta påfund är gör mig osocial. Men jag gör det ändå, eftersom jag är rebell och ni är mycket viktigare.
Så. Nu har jag bloggat. Imorgon ska jag briljera med ett perfekt inlägg. Tills dess ska jag tarä lungt. Sämäster/lov kallas det visst. Och ja ba jo tack.
Så. Nu har jag bloggat. Imorgon ska jag briljera med ett perfekt inlägg. Tills dess ska jag tarä lungt. Sämäster/lov kallas det visst. Och ja ba jo tack.
8 stycken bra
Min dag har haft så många höjdpunkter att jag skulle skrika högt och sprattla vilt om jag inte låg död i soffan.
1: Jag åt frukost med mamma. Det händer ju inte.
2: Jag använde upp ett presentkort och fick hem en jättebra sommarfundation (Ojoj vad bloggen plötsligt blev tragiskt bloggig)
3: Möts av morbror när jag kommer hem som springer mot mig i cykelkläder, lyfter upp mig i famnen, bär in mig i vardagsrummet till fotöljen, sätter ner mig fascinerande mjukt, knyter upp mina skor och frågar om det är något mer han kan göra för mig.
4: Fikade på fågelsången med mamma och började spåna på en resa i juli (observerar SPÅNA, men ändå)
5: Köpte mig ett par nya svarta jeans som sitter som smäcken
6: Provade klänningar och skor som jag fann i garderoben, BRRRA sysselsättning
7: Åkte till systra mi på tacokväll och hade det bäst
8: Jag, morfar och mamma kollade på fula bilder på mig från när jag var liten som morbror hade med sig. Jag var en gris som alltid lipade och var alltid på fel plats. Vi skradda myket jao.
Hoppas ni har haft det lika bra. Och har ni inte det så sänder jag er mental kraft. Innan jag drar mig mot min kungliga bädd ska jag bifoga er en bild på mig och syster från våra ljuva, unga, vackra år som för övrigt innehöll massor av smördränkt falukorv och stora projekt för att rädda skogens alla djur. Kram
"Read the questions, pliiiiiiiiiiis"
Jag sitter just nu med en allergitablett i halsen som inte vill åka ner. Mycket obehagligt.
Idag hade alla 95or nationellt prov i engelska. Det är intressant med dessa prov, särskilt lyssningsövningarna, eftersom skolverket verkar tro att vi alla äro efterblivna med tanke på den tid vi får att läsa igenom frågorna innan texten läses upp. Jag hinner för farao både klippa tånaglarna och dansa fågeldansen på den tiden, trots att engelskaläraren envisas med att flåsa bokstaven D i min nacke.
Hade en toppfika med Emma i eftermiddag och ska nu slänga på mig jackan och dra mig mot Kakan. Istället för att rusa på stan bestämde vi oss för att ägna kvällen i hennes sköna skinnsoffa. Och med katten då, den brukar ingå i Sundqvistpalatset.
Idag hade alla 95or nationellt prov i engelska. Det är intressant med dessa prov, särskilt lyssningsövningarna, eftersom skolverket verkar tro att vi alla äro efterblivna med tanke på den tid vi får att läsa igenom frågorna innan texten läses upp. Jag hinner för farao både klippa tånaglarna och dansa fågeldansen på den tiden, trots att engelskaläraren envisas med att flåsa bokstaven D i min nacke.
Hade en toppfika med Emma i eftermiddag och ska nu slänga på mig jackan och dra mig mot Kakan. Istället för att rusa på stan bestämde vi oss för att ägna kvällen i hennes sköna skinnsoffa. Och med katten då, den brukar ingå i Sundqvistpalatset.
Vi i 90talets glada vintertider.
Älskade ängel du-tudududu
Har vandrat omkring i skogen med pojken min denna kväll och nu vi beger oss mot Årstahallen för att handla godis. Sedan ska vi hem och mysa med allt socker och Bert(!!!!). Gosigos
Plattången byttes ut mot mönstrade pannband
Snor en bild av Kakan och drar en länk HIT till Fridas finfina blogg där hon har lagt upp bilder från Festival Rosendal.
Woodstocktema var det som gällde. OJ SHIET KLÄDDE HON UT SIG TILL NÅGON BALL HIPPIE OCH GICK TILL SKOLAN UTAN BH????????????????? tänker ni där ni sitter med halvöppen mun framför era bakteriefyllda dataskärmar. Svaret kommer här: NIJET. Så uttalas nej på ryska. Aldrig i mitt livslånga liv att jag skulle klä ut mig. Jag har några sådana regler som jag följer för att jag ska kunna ha en identitet.
1: Aldrig att jag klär ut mig om detta inte sker i en MYKETMYKET nära kompiskrets.
2: Aldrig att jag går med glasögon till skolan.
3: Aldrig att jag går från hemmet utan att jag har minst en hårsnodd på handleden.
Och så vidare och så vidare. Jag har även gjort regler som ska gälla fram tills 12 juni när vi slutar. Men de tar vi en annan gång.
Nu ska jag ta och ringa Johannan innan jag går mot sängen. Jag sov så lite inatt. Ack och ve vad jag är trött.
Å vad det är gött att klaga.
Tja matbloggen
Alla påstår ju att de hatar reklamer och att detta påfynd förpestar vår tillvaro. Men jag har aldrig haft något problem med reklam eftersom jag går på allt. Det jag vill komma till är att snickersreklamen är oerhört bra som framställer snickers som mat. Därför åt jag en snickers direkt efter träningen med Kakan (där vi för övrigt gjorde SUPER ifrån oss samtidigt som vi smed planer). Tycker snickers är mat låter bättre än frukt är godis som dessa dietister tjatar om.
På tal om mat så ska jag dra iväg till mormor på middag. Vi ska äta hennes berömda nässelsoppa. Detta blir för övrigt nästan den enda måltiden jag äter idag, eftersom frukosten blev en skrutt och lunchen inte ville fastna på gaffeln. Anledningen till att jag skriver detta är för att ni ska veta att man inte behöver vara så matfixerad. Jag äter det jag äter när jag får lust, och jag andas och lever och skrattar och sjunger i duschen precis som alla andra, trots att rutiner och LCHF inte är riktigt min matbit så att säga.
Avslutar med att publicera en bild på min favoritkaka, för hon är då så fin.
Ikväll ska jag nog ta och publicera lite bilder från Rosendagen, så håll utkik!
På tal om mat så ska jag dra iväg till mormor på middag. Vi ska äta hennes berömda nässelsoppa. Detta blir för övrigt nästan den enda måltiden jag äter idag, eftersom frukosten blev en skrutt och lunchen inte ville fastna på gaffeln. Anledningen till att jag skriver detta är för att ni ska veta att man inte behöver vara så matfixerad. Jag äter det jag äter när jag får lust, och jag andas och lever och skrattar och sjunger i duschen precis som alla andra, trots att rutiner och LCHF inte är riktigt min matbit så att säga.
Avslutar med att publicera en bild på min favoritkaka, för hon är då så fin.
Ikväll ska jag nog ta och publicera lite bilder från Rosendagen, så håll utkik!
Barn, bil och reklam
Är precis hemkommen från helgens andra barnvakteri. Jag har upptäckt att jag är sjujäkla bra på tv-spel. Jag och lilltjejen stod och segerdansade framför tv:n samt sjöng i kör hur bäst vi var. Härligt, sånt gör man alldeles för sällan.
Ni vet när barn växer upp? Det var NYSS som jag satt med min första (och enda för den delen) systerson i famnen, iklädd en serisrosa klänning, isblont, tunt hår i mittbena och sjöng små sånger för honom med pipig röst. Idag är han åtta år, har rufsigt hår, småhäng på sina mörka jeans och ropade "ÅÅÅH JAG STÅR INTE UT!!!!!!!!!" när tösabita satt i mitt knä i badrummet, flätade mitt hår och vi hade en toppdiskusion om giftermål samt vilken hårfärg som är finast på killar. Om han är så stor, hur gammal är då inte jag? Enligt tösen är jag i alla fall tillräckligt gammal för att gifta mig. Tvekar dock lite på den.
Annars då? Jo, jag har övningskört. Växlat upp till fyran. Det skedde dock av misstag, eftersom jag blandade ihop fyran och tvåan. På trean körde jag i alla fall en bit. Pappa satt och spände sig så in i bängen, det vill säga klamrade sig fast vid handtaget samt tryckte på icke-existerande pedaler, och löftet om att jag ska få komma ut på en riktig väg nästa gång drog han tillbaka. "Du vet att du riskerar ditt liv när du kör med mig, va?" sa jag. "Ditt också." sa han och log så stort att jag blev rädd.
Imorgon är det den omtalade Rosendagen, så det är bäst att jag börjar förbereda mig mentalt. Det ska nog ske genom kvällssitupsen och placering av en stor dos schampo i håret. Godnatt på er!
Ps. JAG TWITTRAR NU!!!!!!!! Därför tänker jag härmed marknadsföra mig själv, eftersom detta är MIN blogg och ingen annans. @sirigrenholm
Ni vet när barn växer upp? Det var NYSS som jag satt med min första (och enda för den delen) systerson i famnen, iklädd en serisrosa klänning, isblont, tunt hår i mittbena och sjöng små sånger för honom med pipig röst. Idag är han åtta år, har rufsigt hår, småhäng på sina mörka jeans och ropade "ÅÅÅH JAG STÅR INTE UT!!!!!!!!!" när tösabita satt i mitt knä i badrummet, flätade mitt hår och vi hade en toppdiskusion om giftermål samt vilken hårfärg som är finast på killar. Om han är så stor, hur gammal är då inte jag? Enligt tösen är jag i alla fall tillräckligt gammal för att gifta mig. Tvekar dock lite på den.
Annars då? Jo, jag har övningskört. Växlat upp till fyran. Det skedde dock av misstag, eftersom jag blandade ihop fyran och tvåan. På trean körde jag i alla fall en bit. Pappa satt och spände sig så in i bängen, det vill säga klamrade sig fast vid handtaget samt tryckte på icke-existerande pedaler, och löftet om att jag ska få komma ut på en riktig väg nästa gång drog han tillbaka. "Du vet att du riskerar ditt liv när du kör med mig, va?" sa jag. "Ditt också." sa han och log så stort att jag blev rädd.
Imorgon är det den omtalade Rosendagen, så det är bäst att jag börjar förbereda mig mentalt. Det ska nog ske genom kvällssitupsen och placering av en stor dos schampo i håret. Godnatt på er!
Ps. JAG TWITTRAR NU!!!!!!!! Därför tänker jag härmed marknadsföra mig själv, eftersom detta är MIN blogg och ingen annans. @sirigrenholm
En aula fylld med minnen
Har precis varit på musikklassernas vårkonsert. Jag, Kakan och Emma visade förvirrade människor till sina platser och sjönk sedan själva ner på de bästa platserna i universitetsaulan. Niorna var något så FRUKTANSVÄRT bra att jag kände för att bli 96a.
I slutet, när alla kaffeskämten om Anders var sagda och imitationerna av kemilärarens speciella dialekt och pluffschiga hår var klara, fick vi i alla fall gå upp på scenen och sjunga, för det gör alla gamla musikklassare. Vi följer helt enkelt de visdomsord vi fått lära oss:
En gång balderbarn - alltid balderbarn.
Fredag kallas det visst
Jag har tappat mitt humör men hittat mina svarta jeansshorts så jag är glad ändå. Ikväll ska jag barnvakta två pojkar och äta massa pizza. Åt pizza till lunch också. Yay.
Mina tår är krokiga, ahapp där ser man.
En av de värsta sakerna som finns, om man bortser från ljudet av naglar mot dyna och att trampa i spya, är att tvingas gå upp tidigt när man har sovmorgon. Detta har hänt mig idag. Just nu ligger Jo11 och kramar sina dregliga kuddar medan jag smälter frukosten och viftar på lillfingrarna.
Hade jag haft energi, och varit lika energisk som min syster, så hade jag ägnat den här tiden åt att packa lite inför helgen, ta en springtur alternativt rensat kaosgarderoben. Men det är inte riktigt jag. Jag är inte den där fokushållaren som kan konsten att skynda. Jag är ämnad till att vara lat, och jag trivs med det.
På tal om att trivas, den här veckan har jag pratat med nästan alla om komplex. Det känns som varje vecka har ett tema. Någon gång var det blodpudding, någon gång hissar, någon gång William Spetz (som för övrigt var kul innan han blev känd och bombarderade min twitter). Denna vecka var det alltså komplex. Jag har insett att det inte går att få någon att vara nöjd med sig själv. Vi har alla ett behov av att psykiskt misshandla oss själva, precis som vi måste gå på toa och rapa efter att ha druckit cola och använda naglarna precis efter vi har målat dem. Och jag tror att det som ska läggas fokus på, istället för att ta bort det eftersom det verkar vara så sjuhelvetes svårt och ingrävt i våra knöggliga hjärnor, är att acceptera att vi har komplex. Hoppsan, jag tycker min mage är ful, där ser man. Oj då, mitt benhår är svart. Jahapp, jag har ickeexisterande biceps och det stör jag mig på. Än sen då. Om komplexet sitter lika fast som den stora näsan får man väl ta och leva med det, istället för panika över det och ligga sömnlös och gå på näsdiet. A c c e p t e r a. Fint ord det där.
Hade jag haft energi, och varit lika energisk som min syster, så hade jag ägnat den här tiden åt att packa lite inför helgen, ta en springtur alternativt rensat kaosgarderoben. Men det är inte riktigt jag. Jag är inte den där fokushållaren som kan konsten att skynda. Jag är ämnad till att vara lat, och jag trivs med det.
På tal om att trivas, den här veckan har jag pratat med nästan alla om komplex. Det känns som varje vecka har ett tema. Någon gång var det blodpudding, någon gång hissar, någon gång William Spetz (som för övrigt var kul innan han blev känd och bombarderade min twitter). Denna vecka var det alltså komplex. Jag har insett att det inte går att få någon att vara nöjd med sig själv. Vi har alla ett behov av att psykiskt misshandla oss själva, precis som vi måste gå på toa och rapa efter att ha druckit cola och använda naglarna precis efter vi har målat dem. Och jag tror att det som ska läggas fokus på, istället för att ta bort det eftersom det verkar vara så sjuhelvetes svårt och ingrävt i våra knöggliga hjärnor, är att acceptera att vi har komplex. Hoppsan, jag tycker min mage är ful, där ser man. Oj då, mitt benhår är svart. Jahapp, jag har ickeexisterande biceps och det stör jag mig på. Än sen då. Om komplexet sitter lika fast som den stora näsan får man väl ta och leva med det, istället för panika över det och ligga sömnlös och gå på näsdiet. A c c e p t e r a. Fint ord det där.
Partyveckan
Det pågår en svettig 4mannafest på Sågargatan och Stina dansar sin ljuvliga gummibensdans. Livet är då fint och jag blev helt plötsligt LyCkLiG. På riktigt liksom.
Regnjekel
Jag vill att ni nu studerar mitt hår:
Idag hade jag en bra hårdag. Det händer sällan. Anledningen att jag delger mig av detta är för att det idag regnar ute. Det händer sällan. Min åsikt om detta bör ni kunna lista ut vid det här laget.
Jag sitter här och har precis tryckt i mig ett par mackor. Standardmiddag när mamma är borta. Om sisådär en kvart trillar en pojke in (OH MY GAD WHAT SA HON EN POJKE???????) som ska hålla mig sällskap. Vi ska kolla på Wermland forever, fast det vet han inte om än. Jag är då hemlighetsfull av mig.
Idag hade jag en bra hårdag. Det händer sällan. Anledningen att jag delger mig av detta är för att det idag regnar ute. Det händer sällan. Min åsikt om detta bör ni kunna lista ut vid det här laget.
Jag sitter här och har precis tryckt i mig ett par mackor. Standardmiddag när mamma är borta. Om sisådär en kvart trillar en pojke in (OH MY GAD WHAT SA HON EN POJKE???????) som ska hålla mig sällskap. Vi ska kolla på Wermland forever, fast det vet han inte om än. Jag är då hemlighetsfull av mig.
Vi 7
Dessa fyra + Kakan och Julia ska idag träffas och ta igen allt som hänt sedan mars.
Jag saknar verkligen, verkligen OSS. Vi sju (Lisen också såklart, å Lisenlusen, vi kommer sakna dig idag!) som alltid satt vid samma runda bord i korridoren, alltid snackade om binnikemaskar och intima saker när vi åt (trots Linneas våldsamma protester), lurade Sofia att hon hade snorkråkor i håret, exalterat lyssnade till när Lisa pratade med sin engelska dialekt, vi som så fort vi fick tråkigt pratade om Julias nakenchock på Kreta, satt på vänster sida i klassrummet, och pekade finger bakom sexornas och tekniklärarens ryggar. Vi har pratat om allt som finns att prata om. Och vi har skrattat så mycket. Jag skrattar aldrig så mycket som när jag är med dem. Under två års hårt, svettigt balderarbete har vi lyckats odla fram den PERFEKTA humorn.
Jag saknar att skratta så det gör ont.
Laddar upp inför FF
Det här är jag och två kompisar jag hittade i ett hörn någonstans.
Idag är jag en solstråle, igår var jag så arg att jag blev rädd för mig själv. Jag skrev då ner alla svordomar jag kunde komma på. Jag skrev dem i dagboken, sa dem högt till min kudde samt smsade dem till några vänner. Så kom jag på att det inte fanns tillräckligt många svordomar för att uttrycka mina känslor, så jag somnade.
Men idag som sagt, idag mår jag bra igen. Har tryckt i mig massa daim och laddar upp inför gymmet med Kakan min. Sedan ska jag ta farväl av mor min, hon tar nämligen sitt pick och pack och drar till New York imorgon. För några månader sedan kom hon och frågade om jag ville hänga på.
Ja mor, sa jag.
Okej, sa hon (eller nej, det sa hon inte, för hon säger aldrig okej, men budskapet var okej).
Sedan gick det ett par dagar innan hon kom och sa att jag inte fick följa med, för då skulle jag behöva springa själv i den där staden eftersom hon skulle ha fullt upp med sitt. Och trots att jag inte skulle ha något emot att springa omkring och utforska Upper East Side på egen hand så fick jag det inte. Så här är jag. Ensam i den ickeNewYorkiga staden Uppsala. Jag ska sköta hushållet BAJ MAJ SELF fyra dagar och fyra nätter. Kom på fest vet jag.
Eller nej, gör inte det.
Busy
Jag har inte tid med er för jag har fullt upp med att montera ihop bokhyllor, käka hamburgare, övningsköra och bära grejer. Vi hörs när mitt manliga jag har lugnat ner sig lite, men nu vet ni i alla fall varför jag är försvunnen från intranätet.
